1993 var jag på Virtual X-mas på Mejeriet i Lund, min första större synthfestival för övrigt. 2025 var det så dags för sista varianten av detta, eldsjälarna har nu tagit slut.
Jag ska villigt erkänna att vi medvetet har skippat en del av dessa event på senare år. Svenska synthscenen är lite som den är och det har sällan varit tillräckligt många intressanta band för oss. Men eftersom det var sista gången OCH de stärkte upp med Solar Fake och Covenant som headliners så valde vi till sist att gå.
Ett tag var vi visserligen (trots att vi hade biljetter) inne på att strunta i det helt, alternativt komma dit senare. Men när spelschemat kom och Strikkland var först ut så ville vi vara på plats.
Så efter att tagit oss till fots från Nöjesteatern till Comfort Hotel vid stationen och checkat in där så tog vi en öl på hotellet. Sedan blev det taxi från hotellet till Plan B kort efter dörrarna öppnats.
Till att börja med var det som ett bra Simpsonsavsnitt, i brist på bättre ord. Hög medelålder, många välbekanta ansikten, de flesta trevliga att se igen. Eddie Bengtsson var DJ vid den lilla Garage-scenen och var på ett sprudlande humör och fick oss som var där att dansa med honom. Han förklarade att han annars aldrig får dansa till bra musik, så han fick passa på. :)
När Strikkland sedan började runt sju så lämnade vi stackars Eddie ensam och gick ut till den större Warehouse-scenen. Jag stod vid sidan (det bästa med Plan B) och tittade lite halvaktivt och när min öl var slut började jag backa mot baren, men tänkte vänta in Stefan. Vid det här laget var vi inne på vår tredje öl för dagen. Det är bra att ha en musikal som "förfest" istället för ett barbesök.
Snart dök Stefan upp också och vi ordnade öl och hängde med folk och passade på att t ex prata med grabbarna i Strikkland som glatt kommit ut för att hänga. Pluspoäng på sådant!
När sedan Emmon drog igång stod vi längre bak och lyssnade och babblade vidare med trevliga människor.
Stefan passade sedan på att gå och lyssna lite på White Birches på Garage-scenen medan jag stod kvar och babblade. Det är lite det som är både för- och nackdelen med Plan B, man fastnar gärna i babbel och öl-mode och glömmer banden.
Jag gjorde honom i alla fall sällskap när Llumen sedan var igång, trevligt gäng som jag också sett ute på golvet tidigare på kvällen.
Jag lyssnade en stund, sedan gick jag ut och lyssnade på Auger som inte var min kopp te, men jag tog plikttroget ett par kort, sedan gick jag tillbaka.
Så småningom var det dags för Solar Fake, största anledningen till att vi var där och vi tog oss mot scenen och såg hur de höll på att rigga. Tur var det, för det var det sista vi såg av Solar Fake. Röken VÄLLDE ut så fort de började och man såg bara en skugga på scen trots att jag stod rätt långt fram. Till sist gav vi upp och gick därifrån och satte oss på golvet i brist på annat.
När sedan Covenant körde igång var det fortfarande dimma och humöret hade nu dalat ner i tårna, antagligen förstärkt av att det blivit riktigt trångt (många kom antagligen sent) och jag badade i öl både invändigt och utvändigt. Så vi gav upp och beställde en taxi strax efter midnatt tillbaka till centrum och Lilla Torg. Chaffisen spelade syriansk musik för oss och vi skrattade gott alla tre. Väl framme nekades vi dock inträde, vilket så här i efterhand bara var tacksamt, och vi dök istället ner i hotellsängen.
Det som var kul var att hänga med alla trevliga människor och att få dansa med Eddie Bengtsson. Det skulle den unga tjejen från 1993 vetat. :) Plus att det var kul för Stefan att både få tag på många kul skivor och få dem signerade.
Det som var mindre kul var röken, trängseln och Plan B:s kassa toaletter utan lås. Plus att det finns väldigt lite sittplatser, vilket gör att alla irrar runt och stänker öl på varandra.
En era är nu i alla fall över och det är - ärligt talat - kanske lika bra. :)
